torsdag 23 februari 2012

Om min dag

Efter frukosten så blev det björnbärsrisrensning fram till lunch. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna var inte överdrivnet påflugna. Bra. Lunch bestående av rostsmörgås x2 med lite alla möjliga pålägg (standardlunch på både den här och förra farmen) gör att man dämpar i alla fall den värsta hungern. Positivt med att inte ät en stadig lunch kan vi ju konstatera är att man inte behöver dras med paltkomeliknande symptom. Hur som helst, efter lunch kokade vi äppelmos på hemplockade äpplen och tomatsås till pizza på tomater från gården. Underbart. Jag var ute och plockade fikon från fikonträdet som växer runt knuten och i jämförelse smakar de dyra sakerna som kallas fikon som brukar säljas på ICA som ett skämt. Eftermiddagen fortsatte. Jag och Linnea gick iväg på en promenad genom fårhagarna med syfte att ta oss bortöver för att fortsätta promenaden i nationalparken som ligger vid tomtgränsen. Då ser vi plötsligt någonting ligga på marken

MEN DET ÄR JU ETT LAMM!

Hjärtat mitt slits i bitar när det lilla lammet ligger ioch flåsar i den nästan trettiogradiga värmen, inte orkar resa sig upp och ser okry ut. Inte bra. Inte bra alls. Jag bär lammet hem till gården, Linnea öppnar grindarna längs vägen och plötsligt händer det man inte alls längtar efter.

Det sjuka lammet får diarre.
Allt hamnar på mig som bär den lilla lurviga saken.
Det rinner på mina kläder och ner längs mina ben.

Jag svär. Lägger försiktigt ner lammet för att försöka få bort den värsta smutsen genom att dra mig själv i gräset. När vi senare kommer hem skyndar Angela och Wayne till undsättning, de tar över rodret och ger det stackars lammet den specialbehandling den behöver för att pigga på sig. Jag sköljer av mig själv med vattenslangen. Vad gör man inte för sjuka små lamm?

En välbehövlig dusch senare packade vi alla in oss i bilen och åkte till en nära vänner till husfolket. Där bakade vi egen pizza som vi åt med stor aptit tillsammans med en kall öl och livet kändes lite sådär otroligt bra som det kan kännas ibland.

Dagen avrundades med den absolut klaraste stjärnhimmel jag sett i hela mitt liv. Helt magiskt. Det kändes som att stjärnorna var så nära att man nästan kunde plocka ner dem om man sträckte lite på sig.

Nu ska jag sova.

Imorgon är en ny dag. Jag hoppas att den blir lika bra, men utan sjuka lamm.

Godnatt!

2 kommentarer:

  1. Jag gick till jobbet. Sen gick jag hem. You win! Iofs än bra dag, men samtidigt, resa är i en kategori för sig.

    SvaraRadera
  2. Vardagsliv hemma är också alla tiders, men nog är det väl omväxlingen som förnöjer :)

    SvaraRadera